The Damned City Lights

Det var en gång en man. En gång skrev han en låt, då blev Pernilla kär i den låten samt den mannen. Låten var helt enkelt perfekt. En låt som man kan lyssna på om och om igen. Bara tänka på allt fint man har. Allt fint man har varit med om. Allt fint man kommer vara med om. Gitarren är sådär farligt fin på vissa ställen så det pirrar till lite i magen. Helt plötsligt känns allting så jävla bra. Tack Gilbert. Tack som fan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0