Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö
Gullbergskajen 11 maj 2009.
Jag saknar min vistelse i Göteborg i maj så det gör ont i kroppen. Det var när våren var som bäst och jag mådde som värst. Jag gjorde allt som Håkan sa åt mig att göra. Tror det var på cykeln någonstans mellan Shell-macken och Gullbergskajen jag fann mig själv. Jag kunde äntligen le igen, den här gången av lycka.
Kommentarer
Postat av: Anonym
fint pills!
Trackback
