I'm satan's finest. Who are you?

Notting Hill, London.


Just nu sitter jag och lyssnar på Denison Witmer, hade helt och hållet glömt bort den mannen. Lyssnade hur mycket som helst på honom för ca 3-4 år sedan. Oj, tänk att det är så länge sedan. Jag känner mig så tom, så ihålig, så lycklig, så gråtfärdig, så jävla glad så jag bara vill springa på en stor äng. Det pirrar i hela kroppen. Jag hatar när det blir såhär, jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till. Jag måste ut, ut, ut! Innan jag kvävs. Måste andas. Nu går jag ut. Sen ska jag sova. Ska upp om 3 ½. Tidig vecka. Äh, det kommer bli så jävla bra.